The occasional scrivener

We’re planning on visiting my parents this Easter weekend, but there are warnings of heavy snow on the way there. Instead of driving today we’ll be going down on Saturday.

You’d think that Good Friday would be a slow shopping day at IKEA, but you’d be wrong…

Update 2008-03-26: we’re back, from some freaky weather. Fun for Viking though, he hasn’t had any winter weather this year.

I’ll be doing my best not to access the internet from home during evenings and weekends. Mindless IRCing and browsing have been sucking a lot of time recently, and it’s past due to cut back. I’ll try to stick it out a month, then keep internet usage to weekends in the future.

I watched this yesterday and was impressed. It’s the first anime film I’ve watched, so it’s hard to compare with others, but the quality of the animation was top-notch. A welcome change from Disney fare.

More importantly, the plot was faithful to LeGuin’s vision, if not her actual novels. It’s basically The Farthest Shore conflated with Tehanu, with elements of A Wizard of Earthsea thrown in, but the universe is recognisable, and the characters look like you’d expect them to.

The magic is Earthsea magic, not flashy, but powerful — no death rays, no blasting spells a la computer RPGs, rather tapping into the underlying structure of the world. It’s hard to explain, but it’s one of the things that make LeGuin’s fantasy world so much better than others.

This movie is highly recommended.

Season’s greetings to all my friends, family, and readers!

According to Wikipedia, the winter solstice occurs NOW.

Lighter days ahead!

En favorit bland Teknisk Fysiks torra visor är Système Internationale, som består av välkända förkortningar på SI-enheterna, sjungna till Studentsångens melodi.

På årets Ettans fest framförde Gustaf Mårtensson och Mats Nilsson ett uppskattat gyckel, en reaktionär variant på sången. Den heter Imperial System.

Imperial System

mel. Studentsången
Prins Frans Gustaf Oscar

ft   kp   K   bu   B   
″   Gb   Oe   lb   rdr   std   
st   msk   kn   E   
Fr   krm   c   cSt   
°F   
pt   –   ″   ′   
at   
hk   nmi   
M   Ci   dptr   cal   
mvp   
mvp   
ha!   

Deep down, every physicist knows that, if the experiment he was a part of went horribly wrong and released a horde of aliens, he would be able to master terrestial and alien weapons and fight his way out, saving the world(?) in the process.

Who knows, he might even get to make out with Alyx.

Thanks Matt for giving me a copy of Half-Life 2. I started playing it tonight. Man, those flying circle-saws are irritating…

Yesterday nØllan was, against all expectations and good sense, promoted to first-years with the nickname “Fokus”.

It was a great party with some occasions for real dancing. Nice to see so many faces from the past too.

Thanks to Hedvig for a champagne-fueled “förkör” before the party!

89 years and the war still echoes.

I’ve decided to attend this year’s Ettans Fest. It’s the white-tie affair when this year’s freshmen achieve the status of “ettan” or first-years, having endured the ignominy of being “nØllan”[1] since September.

(Yeah, KTH is weird from the outside.)

It’s also 75 years since technical physics started, 30 years since the section newspaper “The Force”[2] started, and 15 years since my class became “ettan”.

I’ve found nearly all the neccessary items of clothing dispersed in the move (except for the actual white tie). Strangely I will need to let out my trousers, apparently the last time I used them was in 1996…

[1] “Bra men dåligt, nØllan!”
[2] I was editor, or Force Majeure for a year when I was at KTH.

Inspired by Fredrik Lundh, here’s is my policy on the social networks I belong to.

The big two: LinkedIn and Facebook

This is my rifle, this is my gun
This is for fighting, this is for fun

LinkedIn: I try to keep this network strictly professional. The goal is to be able to honestly recommend you for a new position.

Facebook: this is much more free-wheeling. Feel free to add me if you want. I generally ignore all invitations to Facebook apps, this is just the way I am.

In both networks, I reserve the right to decline or ignore an invitation, without explanation. It’s not personal, so don’t take offence.

The minnows: Jaiku, Twitter, Flickr etc.

Same “rules” as for Facebook. Feel free to add me. I’m gerikson when I can be.

DNs teaterkritiker Leif Zern kommenterar Mikael Persbrandts överraskande avhopp från Dramaten:

Vad svensk teater behöver i dag är arbetsro och uthållighet i stället för den frampiskade jakt på rubriker och succéer som vi nu bevittnar på många håll.

Dags att stifta Lex Persbrandt?

Man kan ju undra vad Zern tycker att en sådan lag skulle innebära. Är det att svenska skådespelare vid våra teaterscener skulle hindras från att söka andra anställningar?

So I did the cartridge hack detailed here. I bought a Mont Blanc rollerball refill (medium), cut off the end, and inserted it into my trusty old Pilot Vega.

Mechanically it works like a charm, but as a writing instrument the original Pilot gel ink is better. The Mont Blanc is much narrower, and feels rougher to write with compared to both the Pilot or my real favourite, the cheap gel pens you can get at Muji.

So unless you’re a big fan of Mont Blanc rollerballs and cheap, don’t bother with this.

Update 2007-10-08: I must have gotten a cartridge that was all dried out, because after a couple of day’s use it’s much nicer! Still don’t know if it’s worth the money though.

Incipient meme from SF Signal:

“You know the drill… copy the list and BOLD the movies you have seen.”

Original list and discussion (very interesting) is at Snarkerati.

1. Metropolis (1927)
2. A Clockwork Orange (1971)
3. Brazil (1985)
4. Wings of Desire (1987)
5. Blade Runner (1982)
6. Children of Men (2006)
7. The Matrix (1999)
8. Mad Max 2: The Road Warrior (1981)
9. Minority Report (2002)
10. Delicatessen (1991)
11. Sleeper (1973)
12. The Trial (1962)
13. Alphaville (1965)
14. Twelve Monkeys (1995)
15. Serenity (2005)
16. Pleasantville (1998)
17. Ghost in the Shell (1995)
18. Battle Royale (2000)
19. RoboCop (1987)
20. Akira (1988)
21. The City of Lost Children (1995)
22. Planet of the Apes (1968)
23. V for Vendetta (2005)
24. Metropolis (2001)
25. Gattaca (1997)
26. Fahrenheit 451 (1966)
27. On The Beach (1959)
28. Mad Max (1979)
29. Total Recall (1990)
30. Dark City (1998)
31. War Of the Worlds (1953)
32. District 13 (2004)
33. They Live (1988)
34. THX 1138 (1971)
35. Escape from New York (1981)
36. A Scanner Darkly (2006)
37. Silent Running (1972)
38. Artificial Intelligence: AI (2001)
39. Nineteen Eighty-Four (1984)
40. A Boy and His Dog (1975)
41. Soylent Green (1973)
42. I Robot (2004)
43. Logan’s Run (1976)
44. Strange Days (1995)
45. Idiocracy (2006)
46. Death Race 2000 (1975)
47. Rollerball (1975)
48. Starship Troopers (1997)
49. One Point O (2004)
50. Equilibrium (2002)

I enjoy dystopian SF movies, and it’s a thankful genre. You don’t have to spend a lot of money on expensive shiny props but can basically shoot in downtown Los Angeles.

Interesting to see that Terry Gilliam has directed 2 of the films in the list.

I’m missing Stalker from the list.

I’m planning on catching Children of Men and AI soon.

Update 2007-09-29: just caught AI. Typical Spielberg in many respects, one wonders how the film would have been if Kubrick had been able to make it.

My birthday’s next week, and Christmas is too close for comfort. Here’s my wishlist for this year.

Another place to look for gift ideas is in my reading list. I also have a special list with photo stuff.

• Blundstone 500 series boots
• Moleskine products, notebooks, calendars or cahiers with plain paper pages
• Mugs with Penguin book covers. Waugh books preferred. Can be bought at Utvalt. Hat tip: Anina.

Me and Viking will be visiting my parent’s in Halland next week. There’s limited to no connectivity where we’ll be going (and be limited I mean there’s not even a UMTS signal) so I’ll be off the grid.

Update 2007-08-11: we’re back, safe and sound! However, we’re still pretty much offline, as there’s been a snafu with the apartment’s network connection and the idiot ISP we’re using can’t see where we’re connecting from. So I’m updating via UMTS. Luckily emacs over SSH isn’t a high-bandwidth app…

För dig som bor i Stockholm och som kör bil. Ta en titt på Tullkoll.se. Det är en tjänst som hjälper dig hålla reda på hur mycket trängselskatt du ska betala. Jag använde det under försöksperioden och tyckte det funkade riktigt bra.

From tomorrow I’ll be on vacation for three weeks[1]. I’m going to try to be as offline as possible during this time, as far as can be accomplished with a 3G phone.

[1] Technically, the last week will be parental leave.

Jag köpte ett minneskort på The Phone House på St Eriksplan igår. Idag försökte jag lämna tillbaka den, oöppnad, eftersom jag hittade ett bättre kort billigare. Men dom har inte öppet köp, utan bara bytesrätt. Det tycker jag är snålt.

Jag tänker inte handla något från dom i fortsättningen.

She’s playing on 10 Aug. Anyone want to accompany me? Send me an email!

(Picture courtesy of Rockfoto.nu.)

Finally found some time to blog this. One of the best concerts I’ve attended. Shawn was all alone on stage with just an acoustic guitar and made every song feel new. I’ve been a fan since I bought “Steady On” in 1990.

After 3 songs she asked for requests, and got so many she had to say stop and tell us she’d ask again. Some kind soul wanted to hear “Kill the Messenger”, which would have been my request if I’d been quicker off the mark.

I’ll post the set list as soon as I’ve deciphered my notes (yes I am that geeky).

Update: here it is:

Twilight
Another Long One
These Four Walls
Trouble
(requests)
Polaroids
Whole New You
Sunny Came Home
Killing The Blues
Wichita Skyline
Summer Dress
A Matter Of Minutes
Tennessee
Steady On
(more requests)
Shotgun Down An Avalanche
Kill The Messenger
I’m Gone
I Don’t Know Why
(encore)
Crazy
I Don’t Want To Live On The Moon (“Do you really want to hear that song?”)
Fill Me Up
You’re Gonna Make Me Lonesome When You Go

I ett uttalande i DN:

Jag förstår alla som har tröttnat på näthatet. Men som gammal skribent har jag fått sådant i hela mitt liv, fast då som e-post.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tack Linus för länken.

Uppdatering:

David Nessle:

Särskilt melodifestivalen verkar i år ha förvandlats till en fullkomligt bombastiskt disproportionerlig pseudohändelse — det enda som rimligen skulle kunna överträffa spektaklet är om de på något sätt lyckades göra om Kalle Ankas jul till en dokusåpa och sedan direkt röstade ut Bengt Feldreich.

It’s the traditional unlucky day, which we, in emulation of some friends of my parents, are celebrating with a glass of champagne.

Great practice, makes the date something to look forward to.

The boys and I are still in Halmstad because we had to change the tires on the car.

We’ve had a nice time, yesterday we saw the local team HBK start the series with a 2-1 win over Henrik Larsson’s HIF.

Update: we’re home again!

Yesterday evening we signed the papers to buy a condo (bostadsrätt)[1] in the Hammaby Sjöstad area in Stockholm. We get the keys on 1 June. Now all we have to do is to sell our house.

The idea to move has been germinating a while. The area we live in now, Stureby, is a really nice area with older houses, apple trees and a lot of history. However, after living here for seven years, we’ve finally realised that we aren’t house people.

Living in an apartment will free us from mowing the lawn, shovelling snow, worrying about the roof or the chimney. Sjöstaden is very new, with all mod cons and closer to the city.

Then there’s the history. Even if we’ve had a good time, there are still bad memories in the walls of the house — the difficult pregnancy and delivery of our son, J’s daughter’s eating disorder. We felt it was time for a new start.

The move will be pretty rushed as we have to do a lot of stuff in the house to make it saleable. It’s going to be an intense period, but we’re counting on having a less stressful time of it in the future.

[1] actually “tenant-ownership”. We own the right to live in a part of an apartment building, but we don’t own the apartment ourselves. The owner’s society, of which we have to be members, does that.

Update: the realtor’s PDF can be seen here.

I was tagged with the 5 things meme by Raddedas at Techype. I’m not going to come up with 5 more things, here are the ones I posted in December.

Via Isobel: socialdemokraterna är öppna för förhandlingar med regeringen om det kontroversiella förslaget om FRA-avlyssningen av Sveriges internettrafik.

Betong-sossar och ordning-och-reda moderater i skön förening. När det kommer till kritan är det samma gamla kalla-krigsmentalitet. Dom här personerna anser att dom vet bäst, att det är deras verklighetsbild som gäller, att vi medborgare måste skyddas från den onda världen och oss själva.

Nåväl, dags att börja kryptera in epost. Det här kommer antagligen att ge en rejäl skjuts åt folklig kryptering. Och då kommer det väl lagstiftning mot det också.

When the youngest got a fever and vomited the night before, we thought it was norovirus and resigned ourselves to a week of hell for the entire family. Today he showed the characteristic spots and strawberry tongue of scarlet fever.

Avoiding the local health centre we went to one further afield and obtained antibiotics. Ten days of treatment should be enough, though he’ll be able to go back to daycare on Monday.

It’s a wonderful early spring day, we’re in the local playground, soaking up the sun and watching the remaining piles of snow melting into rivulets and puddles.

Dave Winer has an interesting post about your “digital legacy” — your blog, online photos and videos, email etc. — that is only accessible by yourself while you’re alive.

This is something that will impact a lot of people in a short while. My parents are not bloggers, but they do have an online presence in the form of email. Just as my sister and I will have to sort papers when they pass away (which I sincerely hope is far in the future), we will have to handle email and work accounts too.

The ones taking care of my mess will have to handle this blog and my Gmail and Flickr accounts; there are probably more places that I haven’t thought of now. Not to mention banking certificates, digital IDs, and so on.

That’s one part of the story. The other is Dave’s point: who will take care of the servers? Obviously Dave is more of a public figure than I am, but I’d like my descendants to be able to read what I’ve written online in the future. Our forefathers and -mothers had stuff like letters, wills, deeds, photographs. We will have online bits, just one DNS update or hard drive crash away from oblivion.

Revisiting last year’s resolutions is a bit depressing, really. Well, we can’t all be perfect in one year. Here are my resolutions:

• continue improving as a husband and father. I’ve become better, I think, but there’s a way to go.
• make more progress in the house and garden. This has in fact become easier, but there are a lot of things left. I feel more motivated now, though, but I keep backsliding.
• keep better track of where the money goes.
• give work 100% of the eight hours I spend there, instead of now perhaps 85%—90%.
• plan next Christmas and New Year’s better!

Mycket tråkiga nyheter. SRs absolut bästa kanal, SR X, läggs ner.

Enligt programdirektören Eva Blomquist:

Vi har konstaterat att vi saknar en del i vårt musikutbud som vi borde rätta till. Till de genrer som det inte råder brist på finns pop- och rockmusik av den typ som finns i SR X. Där kan vi tillfreddställa många lyssnare i FM-kanalerna P3 och P4.

Jaha jaha. Jag borde väl kanske ha skaffat en DAB-radio för att på något sätt visat mitt stöd för kanalen. Nu kommer den alldeles utmärkta mixen av musik blandas med urvattnad humor och flåshurtiga sportfånar. Tack, men vitsen med SR X var att man slapp allt det där.

OK, det är bra att fler får höra den blandningen av musik, och jag kan förstå att SR måste prioritera sina resurser. Men det är fortfarande trist.

Man kan kontakta SR via Posted at 22:18, in the alt category.  Comments (View)

I’ve been tagged by Jim so here goes.

1. I’m one of the few members of the general public who’ve been allowed aboard the Vasa. This was during my first thesis attempt, which went nowhere fast.
2. In military service, I drove around in a car that was older than I was.
3. I went to a British military school when I was a kid in Malaysia.
4. I have coded Visual Basic 6 professionally.
5. I’ve dated two people in my life, one of them my wife.

I’m tagging Linus, Anders, Stefan, Mark, and Libby.

(ISO week numbers are teh hotness! Get yours today!)

So there’s been a lot of stuff going on this week (and the last) so blogging has been light.

Generally work is more fun now. I’ve somehow found myself in a “team lead” position. (“Found myself” because it essentially consisted of me starting getting invites to team lead meetings and expected to prepare paperwork on my report (singular).) This is more fun than I’d imagined. I’m also getting leadership training, happy happy joy joy.

We’ve had our internal IS SOX auditors from the US here for 2 weeks. Poor guys and gals missed Thanksgiving but have been very good company. They’ve asked lots of questions about our routines and our evidence and happily we passed. My department has been following SOX rather closely since the last year’s panic-induced first audit so we knew we were OK. Of course there’s the inevitable drift that occurs when the process documents we’re supposed to follow reside on a hard drive in California and we only get access to them 2 weeks before the audit, but that’s just how SOX is: Stupid, Obnoxious, eXtraordinarily boring.

In line with my new exalted position I’ve been issued with a laptop of fairly recent vintage and specs from Dell, and I’m now facing the daunting task of recreating my working environment built up over several years on a new machine. Thankfully Outlook search folders and filders live on the server so I don’t have to descend to the nether worlds of madness that is Exchange filter configs.

The Dell comes preinstalled with some pretty useless apps that appear on the taskbar and make even a fresh install look pretty cruddy. Among the ugliest of icons was something called Netwaiting, which apparently pauses your net connection if you get a call. On your, like, modem. The icon is a little urine-yellow 70s phone that sticks out like a sore suppurating thumb from the stock Windows icons. Why Dell included this in their machines is something I subscribe to a mixture of nepotism, incompetence, and cold hard bribery cash.

Also installed was Google desktop, which I haven’t tried before. This being a widescreen I can afford the little sidebar that comes with it. So far it hasn’t been totally useless, and if it helps searching my Outlook mail I’m prepared to sell even more of my soul to the Google Empire. The fact that Outlook’s stock search function is so crappy is yet another of the reasons that I’m daily reminded that Microsoft is the golden standard of mediocrity.

Speaking of which, L has emptied his giant piggy-bank and bought an Xbox 360. He had to exchange his ageing PS2 and some games for it and so far is pretty happy. I predict that this will last for two weeks or until the PS3 is launched, whichever comes first.

Last weekend my parents were up for a visit. We celebrated my mom’s birthday and me and dad made a lot of progress around the house, aided by his unflaggable energy. We now have a laundry room that’s worthy of the name and that’s actually a pleasure to use. When you get older the pleasures of life are more modest, and luckily, generally more easy to achieve.

I feel I’m totally out of touch with the news in Sweden. We gave up on a daily paper a long time ago as it was just sucking too much time from the mornings. I used to pity those that only relied on TV for their news, and now I’m one of them, except I don’t watch news on the TV. I get my news from feeds and from the Economist (half a week too late, due to the lack of Saturday postal delivery), and from snippets on billboards. These mostly consist of dieting tips, new surveys on the sex habits of Swedish men/women/teens, and the latest news from some reality show involving farmers and the women who are competing to marry them.

I’m not sure what I should do to rectify this. I find the largest daily, Dagens Nyheter, to be utterly pompous and politically correct in a hard-to-describe, very Swedish way, grounded in the history of the paper and its firmly embedded status in official Swedish discourse. Its rival, the smaller Svenska Dagbladet feels fresher but apparently supports the war in Iraq in leader comments. However, they don’t publish columns by Per Ahlmark, who, as Micke remarked yesterday, would support an unprovoked nuclear attack by Israel on Norway if it happened.

I samband med att Cecilia Stegö Chilò råkat i blåsväder för att hon inte betalt TV-licensen under flera år har flera nya riksdagsmän och politiker från Moderaterna nu anmält TV-innehav. Detta enligt Ekot. Dom som intervjuades sa att det var fel att inte betala och att dom nu rättar till ett misstag. Men en del säger att det var ett “ideologiskt ställningstagande” från början.

Detta har jag ärligt talat svårt att förstå. Om personerna ifråga hade verkat politiskt för att bli av med TV-licensen så hade det varit mer konsekvent. Liksom att inte ha TV överhuvudtaget tills licensen avskaffas. Istället verkar det “ideologiska” mest inskränka sig till att vara “smart” — att smita ifrån en avgift som andra är dumma nog att betala, men fortsätta njuta av Sveriges Television.

Att tycka att TV ska finansieras via skattsedeln eller rent kommersiellt är ett ideologiskt ställningstagande. Att låta bli att betala en lagstadgat avgift för att man tycker att den är fel är det inte. Det är bara barnsligt, och tyvärr något som jag och flera andra förknippar med Moderaterna.

Nu när dom äntligen lyckats ta makten visar det sig att den politik dom vill genomföra blir misstänkliggjord och försvåras av deras tidigare uttalanden och beteenden. Det om något visar på skillnaden mellan ideologi och kortsiktig girighet.

(Picture courtesy of Rockfoto.nu.)

This consert was every bit as good as I hoped it would be. The setting was minimalistic: a Macbook, a sequencer, a collection of guitars. Enter Cole in khaki, teasing us with some electronica from his Plastic Wood album. He’s joined by Neil Clark on electric guitar and they launch into the set.

I nearly wish I’d noted what the songs were, but that would have detracted from a mesmerising performance. Using just two guitars and some spare beats from the sequencer, Cole and Clark bring the classic songs to life in the intimate theatre. “Pay For It”, lushly orchestrated in album form, was just as good in this setting. Same for “No Blue Skies”, another favourite of mine.

The place was packed, I’m really glad I got the tickets.

Here are Linus’ impressions (in Swedish).

Vår nya handelsminister Maria Borelius har erkänt att hon anlitat svart arbetskraft under 90talet.

Jag tror inte att detta kommer ligga ministrarna till last (nya kulturministern har gjort det också). Dom är ju moderater, skattefuskprotest är ju en del av partiets grundvalar. Eller var det bara dom “gamla” moderaterna? Så svårt att hänga med i svängarna.

Det intressanta i sammanhanget är att Borelius i sin egenskap av handelsminister kommer komma i kontakt med dom krafterna i USA som gärna vill att Sverige ska skärpa kampen mot “upphovsrättsbrott”. Vad kommer retoriken att vara då? Att det är OK att frånta en ung person sjukförsäkring och framtida pension, men straffbart att bidra till att den multinationella mediaindustrins vinstmarginaler faller från dess nuvarande tvåsiffriga nivå?

Så har vi då fått en ny regering. Carl Bildt är tillbaka, och antagligen glad åt rollen som elder statesman, en passande roll för en person som kanske minns alltför väl hur det var att vara statsminister förra gången och som nu antagligen roat kan se på hur unge Reinfeldt klarar sig.

Redan har vi fått en kontroversiell person, Nyamko Sabuni som integrations och jämställdhetsminister. Ganska smidigt att få en kvinna med utländskt bakgrund på den posten, kan tyckas, men tydligen så har hon fel politisk färg enligt kommentatorerna. Sen måste jag säga att hennes ideer om obligatoriska gynundersökningnar av skolbarn verka förkroppsliga det nya folkpartiet. Detta nya parti förenar det sämsta av sina två historiska grenar numera: socialliberalistisk klåfingrighet för att främja värdekonservativa åsikter.

Att Timbros VD Cecilia Stegö Chilòs utnämning till kulturminister inte orsakat mer rabalder idag beror väl på att “kultureliten” fortfarande befinner sig i chock över att det blev maktskifte för två veckor sedan. Det ska bli kul att läsa DNs kultursidor imorgon.

Om oppositionens kommentarer kan man säga att vänsterpartiet och miljöpartiet verkar trivas i oppositionsrollen, med vassa kommentarer utifrån deras tolkning av politiken. Lars Ohly känner “skräck”, vilket får en att undra om han ens klarar av att se en spännande thriller på TV utan att tuppa av.

Detta citat från Ohly får illustrera skillnaden mellan vänsterns synsätt på arbetslösheten och de borgerligas:

Det finns inga åtgärder, bara sänkta skatter.

Vi har haft “åtgärder” i åtta år och har fortfarande skyhög arbetslöshet, om än statistiskt dold. Kanske dags att prova något nytt?

Göran Persson verkar fortfarande vara sur att svenska folket för att dom inte lät honom fortsatta som statsminister. I en intervju i DN säger han bland annat:

Jag tror inte att deras politik kommer att fungera. Den öppna arbetslösheten kommer snabbt att öka. Man får inte fram några jobb genom att sänka förmögenhetsskatten.

Detta är ju precis vad sossarna sa i valrörelsen, som avslutades för två veckor sedan. Alliansen har aldrig sagt att sänkt förmögenhetsskatt kommer att skapa fler jobb, det ska den nya företagsvänliga klimatet göra.

Det är i praktiken en enpartiregering, med total moderatdominans på alla tunga poster.

Så om s hade vunnit hade dom broderligt delat med sig av regeringsposterna till v och mp? Tror inte det, va.

Om valet av Anders Borg som finansminister:

Det är en politisk position, det är inte en position som i första hand ska befolkas med någon som kan räkna ut försörjningsbalanser. Varje gång vi har haft en sådan ansats har det gått käpprätt åt skogen. Det är förvånande att man väljer en teknokrat.

Ahem, Pär Nuder?!!

Oavsett hur det går framöver så känns det ändå som om en frisk fläkt blåst in i politiken. Nästan ett decennium av Perssonsk retorik är över. Och dom nya makthavarna formulerar nya lösningar på Sveriges problem, som ändå känns som den gamla goda socialdemokratin — den som värnade om riktiga jobb till alla.

create your own visited countries map

My travelling days are pretty much over, most countries outside Europe were visited in childhood.

Utvalda handskrivna partibetecknignar:

Men vissa fick fler röster. Isobel:

[…]. I Birkastan, där jag bor, har vi extremt liten arbetslöshet. Vi har nära nog ingen våldsbrottslighet och den enda segregationen att tala om är den som handlar om att det bor alldeles för få människor här som inte skulle platsa på en Kalles Kaviar-tub. Ändå röstade 158 personer i Matteus församling (vilket ungefär motsvarar Birkastan) på Sverigedemokraterna. Okej, det är långt färre än dem som röstade på Feministiskt initiativ, och i många valkretsar till och med förre än som röstade på Piratpartiet. Men ändå. 158 sverigedemokrater. Här. Mina grannar. De kanske fikar på Mellqvist. Handlar på Konsum. Lunchar hos Günther. Och röstar på ett gäng främlingsfientliga kvinnomisshandlare.

Man kanske ska vara tacksam att Unika Partiet bara fick 216 röster.

I have to check my car for roadworthiness tomorrow and I doubt it’ll pass without at least some comments. This at 8:20 AM.

Then at noon I’m waiting an unusually important phone call.

Tomorrow is a day that feels that it’ll either be disastrous or utterly brilliant.

Update: well the car went through with only the left parking light getting a “1”, the lowest form of remark. I have one year to fix it.

Yet another update: hmmm, the other stuff didn’t really pan out, unless I want to start drinking Guiness morning, day, and night.

Det ser ut som om det blir ett maktskifte i riksdagsvalet, vilket inte händer så ofta i Sverige. Just därför är det rätt spännande. Lite läskigt att lämna den socialdemokratiska snuttefilten, men i längden är jag övertygad om att det är nödvändigt för Sveriges politiska kultur att det blir lite ny luft i dom unkna kabinetten.

(S) har levt länge på gamla meriter, bokstavligt talat. Dom har varit dåliga på att fånga ungdomar och boende i storstad. Dessutom är folk trötta på dom, samma gamla ansikte, singular, i skepnad av Göran Persson. Han tog konsekvenserna av att ha lett partiet till ett historiskt lågvattenmärke mitt i en högkonjunktur. Hans efterträdare blir inte lätt att förutse.

Vad Alliansen kommer att åstadkomma är också svårt att förutse. Det ser bättre ut ekonomiskt jämfört med tidigare borgerliga maktskiften, som oundvikligen har sammanfallit med ekonomiska katastrofer. Det är lite lustigt att det tagit borgerligheten nästan 35 år att komma fram till att vägen till regeringsmakten går via ökat samarbete, men bättre sent än aldrig.

Av valvakeintervjuerna att döma så verkar både mp och v se fram emot oppositionsrollen. Och dom behöver inte dra det tunga lasset. Det räcker för dom att föra fram sina budskap, obesudlade av kontakt med regeringsmakten, medan socialdemokraterna drar det tunga lasset att återta makten om fyra år.

Intressanta tider, minsann.

DN: Både Persson och Reinfeldt oroliga för Volvo lastvagnars framtid.

Persson:

De här riskkapitalisterna kommer att bli de som slår sönder de nationella kapitalistiska strukturerna, om jag uttrycker mig lite spetsigt. De drar i väg med företag och företagande i en global ekonomisk cirkus som snart är omöjlig att följa, och där det snart är omöjligt att identifiera ägandet.

Välkommen till verkligheten, Göran.

Reinfeldt:

Om det förs en politik som är inriktad på att driva långsiktigt ägande och ansvarstagande ur landet så ersätts det av ett ansiktslöst institutionellt ägande, som riskerar att öppna för det vi ser nu. Alla de som förvaltar svenskarnas sparpengar eller pensioner ska vara rädda om Volvo.

Och han ska kalla sig moderat?

Problemet är att Sverige har ett fåtal storföretag som verkar på en internationell marknad, nästan inga mellanstora företag på tillväxt, och en massa småföretag som inte växer mycket. Vidare är lagstiftning och fackliga regler i mångt och mycket anpassade efter storföretagens villkor.

Så länge som Wallenbergarna ägde Sverige så funkade det hela bra. Nu säljs storföretagen ut till “riskkapitalister” (som förresten är hur välkomna som helst att investera i småföretag, men dom ska hålla tassarna borta från släktklenoderna).

Nu ska Östros “titta på vad som nu händer och komma tillbaka, om det går, och föreslå åtgärder”. (Verkar vara en farlig sak att titta på, om han riskerar att inte komma tillbaka…). Ja, såvitt jag kan se kan det inte göras något utan att i någon mening nationalisera företaget, vilket skulle sända finfina signaler om Sveriges företagsklimat.

Man ska ju vara glad att företagen får uppmärksamhet utifrån. Det bör finnas ett gäng företag på tur som är attraktiva för investerare. Men under hela efterkrigstiden har socialdemokraterna satsat på ett fåtal storföretagskort, och aktivt hindrat entreprenörer från att växa till stora företag. Men den eventuella samförståndsandan som rådde mellan storföretag och (s) finns inte längre. Aktieolag har ett uppdrag: att ge avkastning åt aktieägarna. Allt annat kommer faktiskt i andra hand.

Well that’s another week done. God I feel stressed. I don’t know why, the workload hasn’t been that much worse than usual, and as usual I’ve had sterling help from my coworker. Yet I feel like I’ve just finished a 100-yard dash.

It doesn’t help to get emotionally wound up about certain “A-list” bloggers, either…

Here’s to the weekend, may it soothe and heal.

KLART VI SKA HA EN KANON.

I didn’t commute in during the morning yesterday, so today was my first view of the evidence that the summer is over: rainy weather, standing room only in the subway, and a general gloom pervading the whole.

CNN:

A senior congressional source said it’s believed the plotters planned to mix a British sports drink with a gel-like substance to make an explosive that they would possibly trigger with an MP3 player or cell phone.

The mind boggles.

Some observations: did they use the British version because the American is not explosive enough, or because it was what they had to work with?

Another thing: wouldn’t it be easier to trigger the damn thing with a battery and some wires? Why make it so complicated?

Personally, I think it’s the airlines who dreamt this up because they were pissed off people were listening to their own music, watching their own movies and drinking their own Gatorade.

I bought a pack of Moleskine cahiers and a Spacepen yesterday, basically just because I was a little bummed from the end of the vacation and needed some shopping therapy. At least I didn’t splurge for a Mont Blanc…

I’ve decided to give the offline diary a shot again. I haven’t kept one since uni, we’ll see how it goes. There’s a lot of crap that I can’t write about here and it feels a bit constricting sometimes. Keeping it offline should help.

And who knows, my handwriting (printing now) may improve…

Update: found my diary from 1994 yesterday, I’ll see if it’s unbearable to read a dozen years afterwards.

We’re back (or at least 60% of us are, the rest are still in sunny Crete) from 2 weeks in Halland visiting my ‘rents and grilling a little in the sun. Great weather. The cats came too and had a lot of fun in the wide open spaces down South.

A misunderstanding about keys led to me having to break into my own home to let us in, but that was a piece of cake.

I’ll be working one week from Monday (not looking forward to it) then I have one week vacation left. This will be spent in Halland again, but with only the boys this time. I’ll be looking at taking the train as driving down is such a drag, but having a car down there is very convenient.

Reason here.

Ah, the long weekend is upon us. In the nick of time too, I was going crazy from stress. My coworker took an early vacation and is soaking up the sun in Greece, leaving me to handle the flood of issues.

Tomorrow we’re leaving for the traditional goal of Sågen, in the less picturesque part of Dalarna. I’m looking forward to the usual midsummer meal of potatoes, pickled herring and snaps.

The only fly in the ointment is the lack of television in the house. Normally this is only a plus, but with Sweden facing Germany in the World Cup on Saturday, it’ll be missed. I’m pretty sure it’ll work out, however.

Meddelande från Caroline:

Minnesskriften för David är nu färdigställd. Den består av ett 30-tal olika bidrag från familjen och vänner samt foton. Den kostar 100 kr. När kostnaden per skrift är täckt går resterande oavkortat till David Sjögrens Minnesfond (http://www.davidsjogrenmemorialfund.org)

Jag har uppgifter om hur man beställer skriften, men vill inte skriva ut dom här. Skicka ett meddelande till mig så vidarebefodrar jag dom gärna.

We had an important boule match in the inter-office tournament on Thursday, and I was shocked to see my trusty Wayfarers in two pieces in my bag. The earpiece had separated from the frames.

Playing in the strong (for Sweden) sun on our terrace without shades was a recipe for disaster. Luckily I could find the tiny screw connecting the earpiece to the frame in the bag pocket, and felt the quiet satisfaction of fixing a problem on my own by attaching them together.

This didn’t help us though, the opposing team played cannily and won handily, beating us to the semi-finals on Wednesday.

Another small and niggling issue are the new headphones I bought for my iPod mini. I had a pair of Koss Porta-Pros that I was really happy with until they developed some serious distortion when there was more than moderate bass in a song. It only affected one earpad, and I suggest I may have damaged them by careless handling. I felt it was time for a pair of new headphones. I bought a pair of AKG K24P to replace them.

Unfortunately, the slightest jiggle of the connector against the iPod will trigger a pause in playback. This seems related to the iPod auto-pause feature that will pause playback if the headphone plug is removed during play. It seems that this feature is triggered by some 3rd-party headphones, and it cannot be turned off. A quick google shows that the issue is quite widespread, and that the solutions range from giving up and using the original iPod earbuds, to ordering a new iPod, to bending the connectors to ensure better contact.

I’ve never had this problem before, using the Koss phones, a pair of cheap Sennheisers, and 2 Sony variants. I like the feel and sound of the AKG phones, but unless I can solve this issue I will have to use the fiddly earbuds instead and look like a fashion victim.

Update 2006-06-21: I tried bending the offending contacts with a pin, but it was very hard to get a grip. Lars Bengtsson took the headphones back, so at least I’m not out of any money. I tried a pair of Sennheiser PX100s while in the store, and they exhibited the same behaviour.

It could be that the Mini I own is simply too old, or that it, too, was damaged with the Koss ‘phones. In any case, I’d like the “pause playback if the headphones are removed” to be a configurable option, so that you could work around this sort of thing.

We’re leaving for Halland tomorrow to visit my parents over Easter. I’m looking forward to it, Spring is always a bit further along down South, and my sister + boyfriend will be there too.

Here’s hoping I get everything fixed tomorrow. Luckily I got the day off (in exchange for working a full day on another “half-day” later this year) so I should have enough time for last-minute laundry, dropping off the cats at my sister-in-law’s, packing etc.

Light activity on the blogging front. I’ve been busy as a bee at work (tired, but it’s a good tired). Spring is in the air, and things are looking up at a few places. Some other things just stay the same, but life is about dealing with that situation.

Something that grabbed my attention was a mention in The Economist about Hottxt, which is basically SMS over data. I’ve long wondered when mobile IM will cut into the fat revenue stream that is SMS, but I didn’t see this coming. It makes a whole lot of sense, especially if the receiver of the text doesn’t have to be part of the service.

I picked up my new passport today, in the nick of time for the trip to London tomorrow. I asked if the new passport had an RFID-chip, and was told that it had. I guess it’s behind the little symbol on the front cover.

There’s not much info in Swedish about this. Specifically, I wonder what would happen if the chip is “accidentally” erased: is the passport still valid? (This is the case with US passports.) How do you check that as a citizen before being stopped at the US border?

Another question is what info the chip contains. Biometric data sounds pretty scary from a privacy standpoint, especially as it seems as though the encryption has been cracked.

I can’t believe that a contactless technology was chosen for this application. I’m gonna try to find a shielded cover for the passport as soon as possible. Too late for tomorrow’s trip, I’m afraid.

For some reason I’ve had Lloyd Cole’s Lost Weekend running through my head recently. But even though I haven’t had double pneumonia in a single room I’ve still felt pretty crummy. It started last Saturday and it’s been up and down all week. I went in to work on Wednesday: big mistake, Thursday I felt like death warmed over.

Yesterday I was convinced I had step throat or avian flu or something so I ponied up the double fee for a weekend consultation, only to be informed that it’s “just a cold”. At least I got that morphine-laced cough syrup to ease my throat. Basically I try to get a receipt when I visit the doctor’s since there’s nothing wrong with me every time I go there, and I like to feel like I’m getting some value for my money.

Anyway, it feels like I’m finally getting better, which is a good thing. I really need to get back to work, my poor PFY is inundated with issues, and there a couple of surdegar (lit. sour doughs, Swedish for stuff that’s been festering for far too long) that really need to be fixed.

I also feel that there’s a bunch of stuff that’s fundamentally b0rked in our processes, but I think I’ll have to take that up via official channels instead of just venting my spleen via the internal blog (or here).

Apparently this year’s Winter Games have been Sweden’s best ever, medal-wise. But I haven’t seen squat on the TV (and we have no daily paper, so I miss a lot there too).

However, tomorrow is the “dream final” in ice hockey between Sweden and Finland — ancient rivals in this game — and I’ll do my best to see that at least.

[No, it’s not what you think.]

I found something nice at TPB today: The Hooters: Greatest Hits. Man, that takes me back. Satellite, And We Danced, Blood from a Stone. Great stuff.

Many of my age are quite knowledgeable about the the global challenges that lie ahead of us. My generation, born in the 70s, grew up with a fundamental environmental awareness, Many of us have travelled the world and seen the gaps between rich and poor. Yet so few with knowledge and talent really put their potential to use for these issues.

I think that doubt is a paralysing obstacle — doubt that we can achieve results in these areas, doubt that small-scale action can have large scale impact. When the difficulties are immense and no solutions are in reach, it’s easier just to ignore the threats.

To mobilize much talent, I wish that there was more belief that the big, complex challenges of today really can be solved. A bit more hope and some courage could do wonders.

— David Sjögren

Original version from Visions from the Present, Compositions and Contributions from participants of the Tällberg Forum 2005, published by the Tällberg Foundation, Stockholm 2006.

Allteftersom tiden blir det svårare att skaffa vänner. Kanske den gyllene tiden för detta är runt 20-årsåldern, då man äntligen kommer hemifrån och kan träffa andra människor i samma ålder och med liknande intressen.

För en lite nervös 22-åring på KTHs borggård en solig septemberdag tog det inte lång tid att inse att Stockholm inte var Lund — här kom en stor del av kurskamraterna ifrån stan, med egna färdiga sociala nätverk.

David Sjögren var, vid första anblicken, en av dessa. Vi var med i samma nolleuppdragsgrupp, och efter fullbordat värv (vi satte upp skyltar i Tekniska Högskolans T-banestation som påminde om att föhsarna ständigt var närvarande) samlades vi hemma i Davids föräldrahem för att sätta ihop en presentation för att slå resten av årskursen med häpnad. (Detta var tiden före PowerPoint, så det var diabilder och kassettband som gällde.)

Efteråt kom jag ihåg att jag tänkte att David visserligen var mycket trevlig, men att jag inte skulle ingå i hans sociala nätverk i framtiden.

Turligt nog hade inte David några sådana fördomar. Jag minns inte exakt hur det skedde, men vi började umgås mer och mer. Upptäckten att jag var fyra år äldre än honom minns jag slog honom med viss häpnad: så här i efterhand vet jag inte om jag var milt förolämpad eller smickrad, men det gick snabbt över. I mångt och mycket var David den äldre av oss.

När vi lämnade KTH var vi vänner, tillsammans med många andra. Vi kom att arbeta på samma arbetsplats, ett företag fylld av smarta människor (en del från KTH, tack och lov inte alla). David var otvivelaktigen en av de smartare, även om jag kunde slå honom på fingrarna i esoteriska datorfrågor. En gång medan jag gjorde mitt exjobb fick jag ett samtal från David. Han hade fått i uppdrag att sätta upp en Solaris-server och råkat skapa en fil som började med “-“. Som av en slump hade jag inte mer än några timmar läst om hur man blir av med en sådan fil, och mitt blixtsnabba svar “använd rm -- -fil” måste ha gjort djupt intryck.

Några år senare började ett halvt dussin av oss samlas hos varandra för herrmiddagar. Detta var tämligen välstädade tillställningar med mild one-up-manship vad gällde matlagningen. David var svår att slå på den fronten. Han hade alltid en massa goda recept på lager, och om han fick stå vid spisen mer än andra så var det desto mer uppskattat.

Det finns många saker jag kommer att sakna nu när David är borta. Hans glada humör, sättet han liksom spratt till när något roligt var i görningen, hans mail med länkar till Berglin-teckningar och filmer med biljardtrick. Men framförallt kommer jag att sakna honom som vän: som en person som alltid var där, som man i sin okunskap om vad som komma skall tror kommer att vara där för överskådlig framtid.

Saknaden efter David är djup, och jag påminns nästan dagligen om att han är borta. Jag är glad och stolt över att ha kunnat räkna honom som en av mina bästa vänner.

En minnesfond i Davids namn har startats. Den är för utvecklingen av unga afrikanska ledare:

• David Sjöberg Memorial Fund
• Bankgiro 5774-6513.

Jag vill tacka Frederic och SSSK för informationsmötet där vi fick tillfälle att ställa frågor till dom som var med när det hände.

I’ve made most of the preparations for tomorrow:

• polished my shoes with Kiwi Parade Gloss
• found the 2 parts of my dark suit — the pants were on the top of the coat-rack, go figure
• found my black necktie
• washed a pair of dark socks and said to L. that these are mine, please don’t take them tomorrow
• trimmed beard but not head

Still to do: iron the white shirt, and try to find something to cover my head that’s not a baseball cap.

Right now I’m writing this entry and listening to Reeperbahn.

SMS från Henrik:

Hej. Idag födde Liselotte en flicka som ska heta Ellen. Båda damerna är något trötta men mår mycket bra!

The habit of staying up late, surfing Bloglines and generally not getting eight hours of beauty sleep (and at my age, you need the beauty sleep, believe you me). I’m as awake as I’m always am in the morning, but during the day my effectiveness at work goes towards zero, and I’m essentially marking time until the factory whistle blows.

Tagged by Frank.

Four jobs I’ve had

• Shop worker at a small company that made packing machines
• Bank clerk
• Software contractor
• Support s